Karatetävling – hur går det till?

Modern tävlingskarate består av två separata grenar: kata och kumite. Man kan tävla i lag eller individuellt. Här följer några förklaringar så att du kan följa en tävling bättre.

Kata
Kata är ett slags förbestämt, pedagogiskt rörelsemönster med offensiva och defensiva tekniker. Denna disciplin har mycket långa anor och tränas i alla klubbar som utövar traditionell karate. Många instruktörer anser att det är just i katan som det går att finna nyckeln till karate. I rörelsemönstren kan man nämligen hitta århundraden av erfarenheter som lagts till varandra. Katorna har olika namn beroende på vilken typ av kamp som den är tänkt att efterlikna. Ibland har inspirationen kommit från t.ex. kattens eller tranans sätt att försvara sig. I andra fall anger katans namn bara de antal steg som man behöver utföra. Men inte sällan är katans ursprung helt okänt idag. För att tävla i kata behövs en plan, jämn yta. De tävlande går upp två och två. Den ena bär rött bälte (japanska: aka) och den andra blått (japanska: ao). Först gör aka sin kata och sedan följer ao. Därefter är det dags för domarnas utslag som visas med hjälp av enkla flaggsignaler. Majoritetsbeslut gäller, dvs. det kan bli 3-0 eller 2-1. I vissa matcher används fem istället för tre domare, men majoritetsbeslut tillämpas likväl. När domarna ska avgöra vilken tävlande som är bäst tittar de bl.a. på timing, rytm, fokusering, balans, hastighet och andning. Den tävlande får inte ändra själv i katans mönster genom att t.ex. lägga till egna tekniker. Viktigt är också att utförandet inte liknar en dans eller teatral uppvisning. Istället skall den uppvisas enligt traditionella värden och principer. Katan skall vara realistisk i kamptermer och uppvisa koncentration, uthållighet och kraftpotential. Den måste visa såväl styrka, uthållighet och hastighet som elegans, rytm och balans. I lagtävling tävlar man tre och tre. Domarna utser vinnaren enligt samma kriterier som ovan, men de tar även hänsyn till lagets inbördes synkronisering av rörelserna.

Kumite
I kampmomentet, kumite, är det maximal kontroll som gäller. Domarna måste blixtsnabbt kunna avgöra om det är poäng, varning eller bestraffning. Kampmomentet i karatetävling kallas kumite. Matchtiden är för tre minuter för män och två för kvinnor och juniorer. Matchytan utgörs av en matta (japanska: tatami) på 8 x 8 meter. De tävlande bär som tidigare rött och blått bälte. Antalet domare är fyra stycken varav en leder matchen. Domarna på en tatami arbetar i ett team. Med hjälp av ett komplext system av flaggsignaler i olika kombinationer fattar de beslut om t.ex. poäng, bestraffning, vinst eller diskvalificering. Den tävlande som först uppnår 8 poängs ledning vinner. Vinst ges även när en tävlande efter matchtidens slut har flest poäng, genom domslut eller genom att en tävlande bestraffas ger upp matchen eller diskvalificeras. Om det är lika ställning efter matchtidens slut förlängs matchen med en minut, ett slags ”sudden death”. Är det fortfarande lika ställning beslutar domarna vem som ska vinna baserat på följande:

• 1. De tävlandes attityd, ”fighting spirit” och styrka.
• 2. Överlägsenhet i taktik och uppvisade tekniker.
• 3. Den tävlande som har initierat merparten av de tekniska handlingarna.

I lagtävling i Sverige utses vinnaren efter bäst av tre matcher. Internationellt är det fem stycken i ett herrlag och tre i ett damlag.

Poänggivning
1. Poängen är enligt följande:

• a, SANBON 3 poäng
• b, NIHON 2 poäng
• c, IPPON 1 poäng

2. Poäng utdelas när en godkänd attackteknik utförs mot godkänd attackyta med:

• a, God form
• b, Sportslig attityd
• c, Kraft
• d, Koncentration och uppmärksamhet på motståndaren (japanska: zanshin)
• e, God timing
• f, Korrekt avstånd

3. SANBON utdelas vid:
• a, Höga sparkar
• b, Svep eller kast där motståndaren faller ned följt av poänggivande teknik

4. NIHON utdelas vid:
• a, Sparkar mot kroppen
• b, Slag mot ryggen och baksidan av huvudet eller nacken
• c, En kombination av handtekniker som i sig är poänggivande
• d, Brytande av motståndarens balans följt av poänggivande teknik

5. IPPON utdelas vid:
• a, Slag mot kropp eller ansikte
• b, ”Runda” slag

6. Följande attackytor är godkända:
• a, Huvud
• b, Ansikte
• c, Hals
• d, Buk
• e, Bröst
• f, Rygg
• g, Sida

Förbjudna handlingar och tekniker
Tävlingskarate är idrott. Därför är de flesta farliga tekniker förbjudna och alla tekniker skall utföras med kontroll. En vältränad karateutövare kan tåla hård kontakt över diverse muskler, t.ex. buken, medan huvudet, ansiktet, nacken och leder samt underlivet ej klarar hård kontakt. Tekniker som orsakar skada skall resultera i bestraffning, såvida den träffade ej själv är skyldig. Alla tekniker som utförs måste vara kontrollerade och ha god form. Är de inte det skall, oavsett vilken teknik det gäller, varning eller bestraffning utdelas. Vad gäller kontakt mot ansiktet står det ingenstans i reglerna att en teknik måste träffa för att ge poäng. Men om den gör det får det vara en nudd (”skin touch”) på sin höjd. I tävling för kadetter (16-17 år) får man inte ens poäng för att ha nuddat ansiktet – och i barntävling (10-15 år) ges bestraffning direkt för denna typ av kontakt.

© Copyright Fredrik Ålander