Karatens Ursprung
Karaten har, enligt legenden, sitt ursprung från den indiske munken Daruma Taishi som vandrade från Indien till Kina för att befästa den buddhistiska religionen. Efter sin långa resa kom Daruma till det kloster som idag är känt som Shaolin-szu. Där började han 
undervisa munkarna men fann att de hade svårt för att koncentrera sig på hans undervisning. Av den anledningen började han drilla munkarna i fysiska övningar så de skulle orka koncentrera sig bättre. Dessa övningar torde vara ursprunget till många av vår tids kampkonster.
Karaten utvecklades på den japanska ögruppen Ryukyu där ön Okinawa är huvudö. Kina och Japan har sedan urminnes tider kämpat om kontrollen av denna ögrupp. På 1300-talet dominerade Kina Ryukyu-öarna. Här utvecklades karaten med tydlig påverkan från klostret Shaolin-szu.
För att få kontroll över Ryukyu-öarna ockuperade Japan Okinawa på 1600-talet. Innevånarna blev förbjudna att bära vapen av de japanska härskarna. Rätten att bära vapen var endast förbehållet samurajerna, krigarklassen i samhället.
Under de närmaste århundradena utövades karate i största hemlighet som ett försvar mot den härskande klassen. Det gällde att tomhänt försvara sig mot en eller flera motståndare med svärd, därav namnet ”kara te” som betyder ”Tom hand”.
Under 1900-talet har karaten blivit mer känd. Många mästare har fört ut karaten i världen. I mitten av seklet kunde man se att fyra karatestilar skapats som kallades ”grundstilar”. Dessa härstammar ur två strömmar eller riktningar av karaten som den utövades på 
Okinawa. Namnen på dessa strömmar var knutna till de platser som de kom från med tillägget för ordet ”hand”. Det vill säga ”Shuri-te” och ”Naha-te”. I verkligheten skedde denna definition i en process som sträckte sig från slutet av 1800-talet fram till ungefär 1935. Dessa stilar angavs vara Shitoryu, Wadoryu, Gojuryu och Shotokanryu. Många av de stilar som idag anges utöva så kallad ”traditionell karate-do” kommer eller är skapade av utövare som började sin bana som budoutövare i någon av de ovan angivna grundstilarna.
Kenwa Mabuni,
Shitoryuns grundare.
Han var dåtidens
”katalexikon”.
Idag finns ett stort antal karatestilar i världen. De representerar det mycket stora antal människor som utövar kampkonster och deras kulturella påverkan på utövandet. Att påstå att den ena eller den andra karatestilen är bättre än den andra är förmätet. Karaten bärs framåt av sina utövare i en mångfacetterad mosaik av engagemang för människor och träning. Bra ledare, goda instruktörer, engagemang och ihärdig träning ger bättre resultat än att nödvändigtvis tillhöra en ”fin” karatestil. I karaten kan människor från hela världen träffas och utbyta erfarenheter i ett gemensamt intresse för att tillsammans berika sina liv.
Karate kan idag utövas som idrott och/eller livsfilosofi där det gäller att leva väl och utvecklas som människa med sin träning. Dessa två inriktningar tillsammans gör det möjligt att vara karateutövare under hela livet. Under ett antal år är det möjligt att tävla som elitidrottare. Därefter går det att fortsätta för att utöka sina kunskaper, närmast i det oändliga, på den nivå som kroppen tillåter för utövandet långt bortom din pensionering. Karate är en idrott för hela livet!
Mer läsning
Om du vill veta mer om Motobu Ha Shitoryu Kunibakai kan du läsa på Svenska Kuniba Kai:s hemsida (http://www.kunibakai.nu) eller på Kuniba Kai Internationell (http://www.kunibakai.org).
